Russian Painter.1914-1955 was a painter known for his use of a thick impasto and his highly abstract landscape painting. He also worked with collage, illustration and textiles Nocolas de Stael was born in the family of a Russian Lieutenant General, Baron Vladimir Stael von Holstein, (a member of the Stael von Holstein family, and the last Commandant of the Peter and Paul Fortress) and his wife, Olga Sakhanskaya. De Stael's family was forced to emigrate to Poland in 1919 because of the Russian Revolution; Both, his father and stepmother, would die in Poland and the orphaned Nicolas de Stael would be sent with his older sister Marina to Brussels to live with a Russian family (1922). He eventually studied art at the Brussels Acad??mie royale des beaux-arts (1932). In the 1930s, he travelled throughout Europe, lived in Paris (1934) and in Morocco (1936) (where he first met his companion Jeannine Guillou, also a painter and who would appear in some of his paintings from 1941-1942) and Algeria. In 1936 he had his first exhibition of Byzantine style icons and watercolors at the Galerie Dietrich et Cie, Brussels. He joined the French Foreign Legion in 1939 and was demobilized in 1941.   Related Paintings of Nicolas de Stael :. | Figure | Abstract Figure | Abstract Figure | Landscape | Footballer |
Related Artists:
Carl Spitzweg
German Painter, 1808-1885 German painter. He trained (1825-8), at his father's insistence, as a pharmacist, by 1829 becoming manager of a pharmacy in the Straubing district of Munich. From 1830 to 1832 he made advanced studies in pharmacy, botany and chemistry at the University of Munich, passing his final examination with distinction. On receiving a large legacy in 1833, which made him financially independent, he decided to become a painter. He had drawn since the age of 15 and had frequented artistic circles since the late 1820s; but he had no professional training as a painter. He learnt much from contacts with young Munich landscape painters such as Eduard Schleich the elder and produced his first oil paintings in 1834. In 1835 he became a member of the Munich Kunstverein but left two years later due to disappointment over the reception of the first version of the Poor Poet (1837; Munich, Neue Pin.; second version 1839; Berlin, Neue N.G.), a scene of gently humorous pathos that has since become his most celebrated work. Spitzweg's decision to leave the Kunstverein, however, was also encouraged by his first successful attempts to sell his paintings independently. In 1839 he travelled to Dalmatia, where he made sketches that he used for many later works on Turkish themes (e.g. the Turkish Coffee House, c. 1860; Munich, Schack-Gal.). From the 1840s he travelled regularly, usually with his close friend, the painter Schleich, both within Bavaria and to Austria and Switzerland and also to the Adriatic coast, especially to Trieste.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
HEEMSKERCK, Maerten van
Netherlandish painter (b. 1498, Heemskerck, d. 1574, Haarlem).